Att skriva fungerande programrutiner, det vill säga kod, för att programmen ska göra det de ska är förstås en mycket viktig uppgift för alla programmerare och utvecklare. Dock är det en annan sak som också är mycket viktig: indata. Vad är då indata? Detta är kort uttryckt den information som programmet har som uppgift att hämta in och visa för användaren. Ta en enkel webbsökning som exempel. Söker du exempelvis efter ”bluray” i en webbläsare så sker i bakgrunden en sökning mot en gigantisk databas som tar fram, sorterar och presenterar informationen för dig på skärmen. Det är precis så en databas fungerar. En ganska viktig uppgift, eller hur? Databashantering är med andra ord en mycket viktig del av all systemutveckling, eftersom det skulle vara meningslöst att inte arbeta med sökbara data.

Det finns flera olika databashanterare på marknaden, både kända och i stort sett okända (eller i alla fall mycket lite använda). De allra mest kända varianterna är Oracle och SQL. Just SQL är Microsofts egen databashanterare, så arbetar man med Microsofts produkter och programmerar i Visual Studio blir naturligt att SQL används för den databashantering som behöver göras. En databas skapas antingen direkt i SQL Management Studio, som är den programvara som finns för att administrera databasera, eller också som en instruktion från det program som ska anropa databasen. På samma sätt kan man modifiera databasen, exempelvis lägga till ny information, ta bort information – samt ändra den information som finns.

Det är sällan som man anropar en databas direkt från koden när man programmerar; vanligast är att man skapar särskilda så kallade dataset som får fungera som ”anropare” mot SQL-databasen.